Vansbro – en tillbakablick.

Västerdalälven är en av Vansbro kommuns härligaste tillgångar om du frågar mig. Älven rinner likt en 315 km lång livgivande ådra genom Västerdalarna. Som utspridda blomsterängar har samhällen växt fram kring älven. Jag kan inte undgå att undra vilken roll detta vattendrag har spelat för just Vansbros framväxt.

Västerdalälven har lockat människor i alla tider. Idag är områdena kring älven fina utflyktsplatser som bjuder på rofyllda stunder nära naturen. Om vi går tillbaka i tiden ser det annorlunda ut. Älven var en plats där hårt arbete utövades. Många människor bosatte sig i Vansbro på grund av tre arbetsmöjligheter som krävde mycket arbetskraft, timmerflottning, bygget av järnvägen och sågverken.

Min nyfikenhet på älvens påverkan på de omkring liggande byarna ledde mig till en hel del spännande fynd. Personligen antog jag att Vansbro, centralorten för de tre socknarna, Nås, Järna och Äppelbo, hade en lång historia bakom sig. Men själva orten Vansbro är inte mer än 100 år gammal. Faktum är att Vansbro nämns långt senare i historien än sina grann byar.

I Vansbros historia ligger det en spännande berättelse om hur ett samhälle växte fram från praktiskt taget ingenting. Jag skulle vilja dela med mig av Vansbros historia tillsammans med några turistattraktioner som har en historisk prägel.

Älvmötet mellan Västerdalälven och Vanån.

Kanske var det just här allt började.

Vansbro nämns för första gången av Carl Von Linné under 1700 talet och området har nämnts under samma tid i andra texter. Då har området kallats Wahnbro eller Wansbro. Namnet kopplas till en flottbro som gick över Vanån. Under 1700 och en bit in på 1800 talet fanns det inte mycket annat än skog och sankmark i det här området. Det var med timmerflottningen som Vansbro började komma till liv.

Älvmötet mellan Västerdalälven och Vanån är en viktig del av Vansbros historia. En stor mängd timmer flottades via älvarna och den flottbro som Vansbro fått sitt namn efter användes av sockenfolket när de reste mellan de närliggande socknarna. De närliggande byarna har funnits många hundra år längre än Vansbro. Där var folket framför allt småbönder. De få som bosatte sig i Vansbro var färjkarlar och flottare som arbetade med timmerflottning. Det var ett hårt och riskfyllt arbete längs med älven. Idag reser vi till Västerdalsälven och Vanån av helt andra anledningar än flottning. Men fram till slutet på 1800-talet var dessa män de få som bodde i Vansbro.

Idag är älvmötet en plats som lockar tusentals turister varje år under Vansbrosimningen. Den 3 km långa simningen går uppströms genom både Vanån och Västerdalälven och tappra simmare får mäta sin styrka mot älvens strömmar.

Här går det även ett promenadstråk som är upprustad med en vall längs med Vanån. Detta promenadstråk kallas för Strandpromenaden. Det är en fin runda på ca 2,5 km där du kan gå eller cykla längs med de båda älvarna. Börja förslagsvis vid hotell och restaurangen Flottaren. Följ sedan den markerade stigen som går längs med Västerdalälven innan den svänger upp mot Vanån och vidare på älvvallen. Efter ca 1.5 km passerar du via en bro över Vanån och fortsätter sedan på andra sidan ån och tillbaka mot Flottaren.

Från ingenting till ett sprudlande industrisamhälle.

Om vi tar ännu en tillbakablick i Vansbros historia så kan vi se att startpunkten för samhället kom med järnvägen. 1890 invigde landshövdingen Curry Treffenberg järnvägssträckan mellan Oforsen i Värmland och Vansbro i Dalarna. Denna sträcka band ihop Östra Värmlands järnväg med Mora Vänerns.

Med järnvägen växte ett samhälle fram från nästintill ingenting. Befolkningen i Vansbro bestod mestadels av arbetare från järnvägen men väldigt snart efter att järnvägen invigts började ett flertal sågverk etablera sig. Både järnvägen och sågverket krävde mycket arbetskraft vilket gjorde att fler flyttade till Vansbro. Dessa flyttade från olika ställen i Dalarna men främst från Värmland. Vansbro gick från att vara ett svåråtkomligt område där människor passerade förbi likt timret i älven, till att bli ett samhälle det talades om skulle bli “Dalarnas centrum”. 1899 byggdes det ståtliga stationshuset i Vansbro just i den andan, ett påkostat bygge som passade ett samhälle i centrum.

Kanske blev framtidsförhoppningen verklighet 1907 då SWB, Stockholm-Västerås-Berslagens järnvägar, öppnade sträckan Björbo-Vansbro. Vansbro blev då slutstationen för SWB vars järnväg startade i Stockholm. 1917 blev Vansbro en del av Inlandsbanan. År 1934 öppnades en järnvägs sträcka till Särna och denna sträcka mellan Björbo – Vansbro – Särna kom att bli Västerdalsbanan.

Författaren Karl-Erik Forsslund (1872-1941) beskriver Vansbros uppkomst som:

”… ett stort och livligt stations- och industrisamhälle, som vuxit upp med nästan amerikansk fart”

Vansbro nu

Vansbro har fortsatt att vara ett blomstrande industrisamhälle med många framgångsrika företag i kommunen. Men järnvägen är inte densamma. Ett fåtal godståg går fortfarande till Dalasågen men all övrig trafik är nedlagd. Sträckor av den järnväg som tidigare var starten på allt kan idag besökas via dressin. I Sågen i Äppelbo finns det möjlighet att hyra dressin och få en smak av historien som kom att prägla Vansbro för alltid.

Förutom industrier och företag är Vansbro en plats för ovärderligt friluftsliv. Det finns milslånga skogar, både stora och mindre sjöar och så självklart Västerdalsälven i all sin prakt. Här kommer 4 förslag på strövområden och rastplatser längs med älven.

Storänget – Äppelbo

En rastplats precis vid Västerdalsälven med en välutrustad gapkoja med möjlighet för grillning och picknick. Här finns en 2,5 km promenadstråk med fina vyer utöver älven.

Utsälje gapkoja/vindskydd – Dala-Järna

Gapkojan i Utsälje är en ensam liten rastplats med grillmöjligheter och en liten lekplats. Utsälje ligger i Dala-Järna.

Lambornsänget – Dala-Järna

Lambornsänget är ett nystan av promenadstråk och motionsspår som ligger i Utby i Dala-Järna. Med järnvägsspåret på ena sidan av strövområdet och västerdalsälven på andra är risken liten att gå vilse. Längs med älven finns det tre olika ställen att stanna på och njuta av utsikten.