Vanlife vänner och höstcamping

Den här helgen hamnar på 2021:s topplista över minnesvärda helger! Vi har höstcampat i vanen, fått nya vänner och äventyrat! Är du nyfiken på hur en vanlife helg i nationalparken Färnebofjärden kan se ut? Läs då vidare!

För ett par veckor sedan träffade vi Johan & Carro. Ett äventyrligt, campervan-byggande par som jag chattat med på Instagram. Vi följde varandras byggresa under året som gått och delade byggerfarenheter.

Plötsligt en dag hade de vägarna förbi Vansbro och kom förbi hemma hos oss. Vi firade livet som van-ägare med bubbel och husesyn i varandras byggen. Det var ett trevligt möte som ledde till att vi bokade in en vanlife-träff inom några veckor.

Den träffen blev av i helgen!

Minne från 21/9-2021: fira livet som campervan ägare!

Fredag

Vi packar vanen full med allt som kan tänkas behövas för höstcamping och börjar vår resa. Vi kör mot Färnebofjärdens nationalpark för vår inplanerade Vanlife-träff tillsammans med Johan, Carro och ett helt gäng äventyrssugna människor!

När jag sätter mig bakom ratten sköljer känslorna över mig. Jag känner mig både upprymd och nervös. Jag ska spendera en helg tillsammans med fullkomliga främlingar!

När vi påbörjar resan längs Dalälven mot Färnebofjärdens nationalpark sätter äventyrslusten in och jag påminner mig själv om att det är precis det här jag vill att livet ska innehålla, nya bekantskaper, nya äventyr, vanlife.

Hur spontant och ovant det än är så ger det extra krydda till vardagslivet.

Vad är det värsta som kan hända? frågar jag mig.

I värsta fall tar jag min camper och drar.

I bästa fall kanske jag hittar likasinnade vänner.

Det finns något som tilltalar mig med att åka småvägar genom okända delar av landet. Att leva vanlife handlar för mig om att upptäcka. Att välja omvägen framför Europavägen ger en märklig kontrast till vardagen, där det lätt handlar om att förflytta sig på kortast möjliga tid. Bakom ratten på min Sprinter vill jag se nya ställe och åka på vägar jag aldrig kört på tidigare.

När vi kommer fram till mötesplatsen ligger allt i ett nattsvart mörker. Bakom mörkret hör jag vågor slå mot strandkanten, men jag ser dem inte.

Från ett timrat vindskydd lyser elden bländande starkt. Efter det sedvanliga hälsandet är samtalen igång. Vi spenderar kvällen tillsammans med nya människor och i det timrade vindskyddet börjar vänskapen växa fram.

Lördag

Jag vaknar med en fullkomlig lycka inombords. I morgonljusets sken ser jag ut över insidan av vår fina van. Utanför slår vågorna fortfarande mot stranden och jag skyndar mig att se ut genom fönstret.

Vi står bara några meter från sjön!

Frukosten avnjuts i vindskyddet där det redan brinner en brasa när jag och Marius ansluter oss.

Det är paddling på schemat och vi tar emot hyrkanoterna klockan 10.00. Fyra kanoter, med åtta personer och en hund i, paddlar iväg för att upptäcka Färnebofjärdens nationalpark.

Jag som är van vid att vara ensam i skogen blir orimligt förvånad över att se människor vart vi än gick i land. Den ostörda vardagen i Vansbros skogar är ett privilegium jag tar förgivet. Men samtidigt är det trevligt att se andra som njuter av nuteren lika mycket som jag.

Färnebofjärden är otroligt vackert och alla vindskydd och rastplatser är väl omhändertagna. Det finns eldstäder, påfyllt vedförråd och sittplatser med bord.

Som paddlare finns det mycket att upptäcka och stor variation i paddlingen. Vi sökte oss till smalare vattendrag. Vattennivån var väldigt hög och tydligen är det vanligt med översvämningar i parken. Något vi fick nytta av vid paddlingens hemfärd!

Vi gick i land vid en liten holme som heter Karlholmen där åt lunch innan hemfärd.

Vi såg ett intressant paddelstråk på kartan som gick genom Istasjön. När vi närmade oss möttes vi av en oskyldig skylt.

Svårgenomkomligt pga igenväxt sjö...

Men äventyrslusten tog överhand och vi paddlade rätt in i den igenväxta sjön.

Om den var igenväxt? Ja, det kan man säga. Men tackvare den höga vattennivån paddlade vi över något som skulle kunna vara en kohage i normala fall. Vi klarade oss genom Istasjön och tog oss hem till campet!

Kvällen spenderade vi i vindskyddet med mat, spel och ett överraskande födelsedagsfirande. Jag förstår nu att äkta vänskap är att baka gräddtårta mitt ute i skogen. Vilket arbete, vilken disk och vilken lyx! Jag har aldrig smakat en så god gräddtårta.

Söndag

Vi tog en lugn morgon framför brasan med ömmande muskler från långturen tidigare dag. Men det stoppade oss inte från att göra en kortare kanottur till Sandön.

Vi lunchade på Sandön och jag testade att baka kanelbullar på gaskök för första gången. Jag har sett andra göra det i mitt Instagramflöde och har varit sugen på att testa länge nu. Det var smidigt och blev smarrigt! Ett uppskattat inslag på paddelturen och något jag kommer att göra om!

Framme på fastlandet lämnade vi tillbaka de hyrkanoterna och gjorde oss iordning för hemfärd. Jag fick en känsla av att ingen villa ta avsked men tillslut begav vi oss hemmåt och lämnade en fin helg bakom oss.

Marius och jag sov en natt i Hedemora och besökte Silvhytteån. Vi njöt av de mysiga småvägarna och hann upptäcka bruket kring Silvhytteån innan mörkret lade sig.

Vi lagade middag i vanen och njöt av varenda minut kvällen hade att ge. Samtalen kretsade kring helgen som gått, våra nya vänner och livet i allmänhet. Vi båda känner att vi längtar efter något annat, något mer. Kanske är campervanen vår biljett ut i världen? Ett verktyg för oss att ge liv till drömmarna vi bär på.